Tolv minuter – inga hjärnskador?

Kampsportsdelegationen

Kampsportsdelegationen.

”Älskling, fyra sekunder, underbart e kort (åt helvete för kort).”, sjunger Magnus Uggla.

Fyra sekunder kan vara tillräckliga för ett helvete.

Det ska vi inte glömma nu när debatten om svensk proffsboxnings berättigande kommer att rasa i några veckor.

Regeringen har begärt en utredning om hur tillståndsgivningen har fungerat sedan proffsboxningen släpptes ”fri” igen 2006. Viktigaste delen i den undersökningen är längden på matcherna.

Det generella tillståndet är nu tolv minuter men dispens har getts av tillståndsmyndigheten i Örebro för längre matcher vid flera tillfällen. Dock aldrig i närheten av de 36 minuter som en full internationell titelmatch på herrsidan kräver.

Efter Frida Wallbergs skada uttalade sig neurologen Björn Lindwall och sa:

– Jag har inte fått fram några nya synpunkter som säger att det är acceptabelt att boxas över huvudtaget, och absolut inte längre tid än tolv minuter. I den lag som ligger till grund för vårt arbete så anges det att tolv minuter är en acceptabel säkerhetsnivå för den här typen av verksamhet.

Lindwall sitter med i tillståndsmyndigheten och i det dispensbeslut som gavs för matchen Frida Wallberg–Diana Prazak reserverade sig den medicinskt sakkunnige Björn Lindwall, precis som han gjort i varenda dispensansökan som tillståndsmyndigheten beviljat hittills:

”Björn Lindwall är skiljaktig och anför följande.

Det har enligt min mening inte framkommit sådana omständigheter som gör att jag vill frångå den effektiva matchlängden om 12 minuter som Kampsportsdelegationen tidigare angett som villkor och som enligt lagens förarbeten utgör godtagbar säkerhet. Ansökan ska därför avslås.”

Alltså ett standardsätt av Lindwall att se på hur boxning och andra kampsporter bör få förekomma i Sverige. En rigid uppfattning om att det ursprungliga beslutet är det enda rätta och att inget kan förändra detta gör ju faktiskt hans åsikt mindre intressant.

Om Björn Lindwall ska få vädra sin åsikt i media ska han förklara varför just tolv minuter kan anses vettigt.

Jag kan inte begripa varför det skulle vara det.

– Anledningen till att man vill ha kortare matchtider är att förmågan att parera och motstå slag minskar med tiden, med ökad trötthet. Ju längre tid man håller på, desto svårare blir det att försvara sig, säger Björn Lindwall.

Det håller jag faktiskt med om.

Förr i tiden boxades VM-matcher för herrar i 15 gånger tre minuter vilket gav oss en del klassiska matcher men också en mängd skador. De tre fantastiska matcherna mellan Muhammad Ali och Joe Frazier var absolut inte nyttiga för någon av de två boxarna och strax efter den sista drogs tiden ner till tre gånger tolv minuter.

Även det är en evighet när du står tå mot tå med någon som slår på dig hela tiden. Men att just tolv minuter skulle vara acceptabelt begriper jag inte.

Jag har sett massvis av grymma knockouter som skett bara sekunder efter att första ronden har startat.

Mike Tyson vann 39 av sina 50 segrar på knockout innan tolvminutersdeadlinen skulle ha slagit till.

Så vad vinner Sverige på att ha en egen mellanmjölkstolkning?

Vilken säkerhet ger det boxarna att vi resonerar lika fånigt som när det gavs ett blaha blaha-alternativ i folkomrästningen om kärnkraftens vara eller inte vara? Vi behåller det men avvecklar om 25 år, men då kanske vi kan behålla skiten om ingenting hänt till dess …

 

 

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.