Ännu ett förvirrat angrepp mot boxningen

En efter en dyker de upp.

Kampsportshatarna.

Jag läste en krönikörskollega som ojade sig över att en del boxningsvänner använder sig av ord som ”puckon” när de allsmäktiga boxningshatarna ska beskrivas.

Jag tycker man ska tala klarspråk.

Det finns ingen anledning att gulla med de personer som ohämmat ger sig på  kampssporterna.

Häromdagen var det en miljöpartist i Örebro som  på ett fult sätt angrep boxningen.

Nu har en professor i statsvetenskap gett sig in i debatten. Jag ska återge några stycken av vad denna man skriver:

Proffsboxning förhärligar slagsmål och sanktionerar våldsromantiska normer. Ur ett jämställdhetsperspektiv har kvinnor mest att vinna på att våldsanvändning har en så svag legitimitet som möjligt.

Frida Wallbergs olyckliga huvudskada har orsakat en ny debatt om proffsboxningens ställning i Sverige. Efter många års totalförbud blev proffsboxning tillåtet i Sverige den 1 januari 2007. En av de drivande opinionsbildarna bakom beslutet var socialdemokraten och tidigare jämställdhetsministern Mona Sahlin.

Beslutet att tillåta proffsboxning i Sverige var olyckligt. De viktigaste argumenten mot proffsboxning är de medicinska skälen – de väl kända farorna med upprepade slag mot huvudet. Till de argumenten läggs det olämpliga i att uppmuntra en idrott där man kan vinna genom att slå sin motståndare medvetslös.

Proffsboxning bygger till stor del på sensationalism och på en leka med döden-känsla. Samma fenomen återfinns inom till exempel Formel 1-cirkusen, där tittarintresset för själva starten inte enbart har sin grund i tävlingsmomentet.

Min uppfattning i saken har ingenting med Frida Wallbergs allvarliga huvudskada att göra. Redan för tio år sedan – i april 2003 – skrev jag tillsammans med kollegan Bo Rothstein en artikel på DN Debatt där vi utifrån ett jämställdhetsperspektiv argumenterade för att proffsboxning inte borde tillåtas.

Det är män som tittar på boxning. Det är män som tittar på Formel 1. Jag känner själv kittlingen i dessa företeelser och har svårt att låta bli att titta när möjligheter bjuds.

Proffsboxning i sin nuvarande form innebär ett förhärligande av våld mellan människor. På så sätt sanktioneras också normer om våldets legitimitet. Det är här som frågan om jämställdhet och genus får en särskild bäring. Det är nämligen inte bara män som tittar på boxning och Formel 1, det är också män som använder våld och som misshandlar andra människor. Ungefär 90 procent av anmälningarna om misshandel pekar ut en man som gärningsman. I ungefär en tredjedel av anmälningarna riktas det manliga våldet mot en kvinna.

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det kvinnan som har mest att vinna på att våldsanvändning har en så svag legitimitet som möjligt. Tillåtandet av proffsboxning legitimerar våldsförhärligande och kan bidra till att stärka våldets legitimitet i samhället överhuvudtaget. Därför bör proffsboxning i Sverige förbjudas.

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap

Ja, vad säger man?
Det känns som att jag har hört visan förut.
Den här professorn borde någon gång komma ut i verkligheten. Jag rekommenderar honom att besöka en kampsportsklubb för att med egna ögon se hur en verksamhet kan se ut 2013. Kampsporter är numera inte en affär enbart för män.
Så var det när jag växte upp. Numera tar tjejerna för sig på ett fantastiskt sätt inom all kampsport. Sverige är en världsnation i thai och kickboxning. Sverige har flera tjejer i proffsboxningens världstopp.
De mesta hårdnackade motståndarna mot boxning är inte mottagliga för argument. Därför känns det egentligen meningslöst att ge sig in i debatter mot sådana här förvirrade personer.
Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.