Om trädgårdssparring med en lätt tungviktskung

I dag har det blivit bad i Falsterbo och hängmattan i trädgården.

Ibland är det kul att öppna minnenas kammare och plocka fram ljuva boxningsminnen från förr.

I början på 90-talet brukade jag ha sommarsparring i min trädgård. Jag körde 100-tals sparringronder med Magnus Östergren, på den tiden en aktad lätt tungviktare i Höllviken.

Magnus var ett så kallat underbarn inom boxningen.

Han hade klippet i högran. Det fick jag själv känna på vid ett par tillfällen.

Magnus gick över 60 matcher för Höllviken. Han blev svensk mästare 1992 efter att han hade skrällbesegrat Leif Keiski på poäng. Keiski som 1999 fick en VM-match som proffs mot tysken Marcus Beyer.

Jag såg en lysande proffsframtid för Magnus. Jag såg till att Magnus kom i kontakt med Englands storpromotor – via vännen Olof Johansson i Göteborg – i samband med en Lennox Lewis-fight i London.

Jag hade även ett snack med Mogens Palle. Den danske storpromotorn var intresserad av Magnus Östergren.

Men Magnus valde i tidig ålder att hoppa av boxningen för att i stället satsa på en karriär som bankman och det var kanske inget dumt val.

Det är nog betydligt lugnare att göra aktieaffärer än att dundra på i proffsringen.

I samband med en USA-gala i Göteborg sammanförde jag Ingo med Magnus Östergren och rubriken i Kvällsposten blev något i stil med att ”Ingo hyllar den nya tungviktskungen”.

Magnus var helt befriad från fladdrande nervtrådar. Före en match i Stockholm mot en rutinerad ryss varnade jag Magnus med orden: ”Du får se upp för ryssen. Han har precis varit i USA och knockat två jänkar”.

Magnus skrattade och replikerade:

– Du den här ryssen har inte mött Östergren…

Nu förlorade Magnus matchen, men det är en helt annan historia.

 

 

 

 

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.