Om lumparminnen och boxning

Tiden går. I dag är det 45 år sen som jag ryckte in i lumpen, då på P7 i Ystad.

Första dagen minns jag som i går.

Det var asvarmt och man fick ta på sig grönrock, halsduk och mössa. Uppställning på kaserngården.

Ett befäl frågade oss beväringar vad vi jobbade med och vilka idrotter vi sysslade med.

Jag förklarade att jag tränade boxning på Enighet i Malmö. En klubb som vid den tiden hade en massa landslagsboxare (Christer Ottosson, Klas-Göran Svensson och Bo Larsson  för att nämna tre).

– Bra, sa befälet. Då är du stark och kan bära en massa utrustning.

Jag tänkte att ”fan att man inte kan hålla truten”.

Befälen verkade dock inte gillade boxningen alltför mycket.

Under de 10 månaderna i Ystad gled intresset mer över till styrkelyft. Ehrling Wahlgren var vid den tiden Ystads, ja hela Sveriges kraftkarl. Jag minns att Wahlgren tog hela 320 kilo i hacklift. Wahlgren var en bra inspiratör för mig.

I dag, 45 år senare, tycks sommaren ha gått och gömt sig. Å andra sidan behövde man inte ha dåligt samvete under timmarna i gymmet.

 

 

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.