Trist tvist om Ingos mästarbälte

I december 1999 var jag tillsammans med Armand Krajnc och besökte Ingemar Johansson  och hans hustru Edna i Dalarö utanför Stockholm.

Jag fick då se något som gjorde att jag fick gåshud över hela kroppen: Ingos VM-bälte från 1959. Det var sannerligen inget dussinbälte, tvärtom. Om jag inte minns fel fanns det åtskilliga diamanter på bältet. När Ingo blev världsmästare fanns det bara en världsmästare. Inte som nu, femtioelva olika organisationer.

Nu läser jag att delar av boxaren Ingemar Johanssons samlingar, bland annat världsmästarbältet i tungvikt från 1959, kan komma att auktioneras ut.

Det är några av boxarens sex barn som vill sälja, medan andra vill behålla samlingen intakt, skriver Göteborgs-Posten.

Sedan Ingemar Johanssons död 2009 finns många av hans värdefulla priser på ett idrottsmuseum i Kviberg i Göteborg.

Bland annat hans historiska titelbälte från 1959 då han besegrade Floyd Patterson på Yankee Stadium och silvermedaljen från Helsingfors-OS 1952 – en medalj han mottog först 30 år efter att han vunnit den.

Värt 2,5 miljoner

Sammanlagt är samlingen av Ingos prestationer försäkrade för 2,5 miljoner kronor, enligt stiftelsen Idrottsmusei Vänner, skriver Göteborgs-Posten.

Men nu kan alltså delar av samlingen säljas. Bakgrunden är att Ingos barn, sex stycken som har ärvt hans dödsbo, vill få ut pengar ur dödsboet.

Föreningen bakom museet letar nu efter donatorer som vill rädda samlingen åt museet om arvingarna bestämmer sig för att sälja.

Gunnar Larsson, som är ordförande för stiftelsen Idrottsmusei Vänner, har mottagit ett brev från barnens advokat där deras önskan framgår.

– Vi har tidigare haft avtal på ett år i taget, men det gick ut vid årsskiftet. Ingemar Johanssons samling är den absolut finaste vi har och det finns ett stort intresse. Det känns tungt och ledsamt. Vi vill absolut jobba för att hitta en lösning och förhandla med barnen, säger Gunnar Larsson till GP och fortsätter:

”Ingen privatperson ska ha det hemma”

– Om de bjuder ut föremålen till försäljning hoppas vi att det finns kommuner eller privatpersoner som känner så mycket för Ingemar att de vill ha kvar hans saker på museet.

Men barnen är samtidigt långt ifrån överens.

Ingos dotter Maria Johansson är en av arvingarna som vill behålla samlingen på museet.

– Jag vill att samlingen stannar där i all evighet. Den hör hemma där. Vem som äger den spelar ingen roll. Samtidigt måste dödsboet avslutas på ett eller annat sätt. Det är ju fyra år sedan pappa dog. Att dela en samling på sex personer är en omöjlig uppgift. Om en försäljning måste till är min önskan att den kan säljas intakt och sedan får stanna kvar på museet, säger hon till GP.

– Det bevarar hans minne och det finns vansinnigt många människor som tycker om honom som person och vill kunna se samlingen. Jag tycker inte att en privatperson ska ha sakerna hängande på väggen hemma hos sig själv.

Jag hoppas att den här tvisten får en värdig lösning.

Ingo är för alltid inskriven i svensk idrotts stora historiebok.

Hans medaljer och bälten ”tillhör svenska folket”.

Dessvärre har det varit en del infekterade fighter efter Ingos död. Trist. Inte rätt sätt att hedra en av Sveriges mest omtyckta idrottsmän.

Varför inte placera Ingos mästarbälte på någon framträdande plats på Nya Ullevi där Ingo besegrade Eddie Machen i VM-kvalet 1958 (ko i den första ronden). Det var en match som lockade ett fullsatt nya Ullevi, över 50.000 åskådare.

 

 

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.