Håkan Brock om Mike Tyson och tränarens dopinganklagelser

Håkan Brock var under 80-talet en av de svenska tungviktsstjärnorna. Han var med i OS 1984. Han mötte Mike Tyson och han var ett tag rankad etta i världen. I onsdagens inlägg berättade Håkan Brock om tiden som proffs i Florida, USA. Om segrarna och om det bittra slutet då han drabbades av en blodpropp och hamnade på sjukhus.

I det här andra andra avsnittet berättar Håkan Brock om mötet med Mike Tyson. Brock talar också ut om dopinganklagelserna från den gamle hemmatränaren.

”Den sista tiden i Florida blir ganska ok, med tanke på omständigheterna. Min kusin och en kompis till honom är där, de köper en av våra bilar en Chrysler Cordoba, och kör senare över till Seattle. Även George och Stefan Fernström är på plats. Så de sista veckorna blir positiva. Jag hade öppnat vägen för Trevett & Co, med George i spetsen och många följande.

Ja, du Kent, tänk om jag hade haft de förutsättningarna från början och någon som inte tvingade mig att avstå från styrketräning och framför allt bröstträning. Då hade jag sluppit propparna och vägen hade varit annorlunda. Bert (Johansson, Brocks tränare i Malmö – red. anm), som vände mig ryggen, när det började gå dåligt 1985, har anklagat mig för att jag dopat mig. Det var därför jag fick så stora armar, sa han. Mitt umgänge med en tyngdlyftare i Malmö, vi hade samma bilsponsor, var anledningen till dopingtankar och att ryktena kom igång, från Bert. Jag har hört av flera, att han spridit ut falska rykten, bland annat på tränarträffar. När jag konfronterade honom på SM i Lund, för några år sedan, säger han bara. – Så tränar vi inte längre. En tragisk person som har haft en bra världsboxare i sin klubb. Ones in a lifetime.

Bert hade en fördel för mig, han kunde motivera mig att träna hårt. Ju mer han skällde och skrek ju hårdare tränade jag. Samtidigt som han knäckte de allra flesta som tränade där, alla bra boxare har lämnat honom. De orkade inte med hans krav och tempo, fast det passade mig, till jag gick i sönder på grund av felträning. Frågan är vem som har varit bättre i svensk boxning? Etta i Sverige efter sju matcher, nionde match en landskamp och nordisk mästare och olympisk femma efter tre års boxning och 33 matcher. Vet inte om du kommer ihåg att jag fick åka första klass hem från LA, eftersom jag hade körtelfeber, vilket bröt ut två timmar efter matchen mot Mussone. Efter OS, semester och lite uppbyggnad, i oktober står jag mot Mike Tyson, 18 år. Han hade inte klarat kvalet till OS, mot Tillman, de hade tre uttagningsmatcher och Tillman blev olympisk mästare. Tyson fick åka till Tammerfors istället. Tyson, 18, hade boxats sedan han var elva och var 95 kg tung, samma vikt jag då. Tuff match och en stark och stabil Tyson, han vinner med domarsiffrorna 59–58, 59–59, 59–59, 59–59, 59–58 minsta möjlig seger.

Jag måste ha satt ett avtryck på honom, eftersom han i Las Vegas säger mitt namn och undrar om jag kommer ihåg honom, sex år senare. Efter matchen mot Tyson går jag 17 raka vinster mot hela världseliten, slår Kaden och Abadshjan, rankade trea och etta i världen då. Abadshjan hade slagit Stevenson på alternativ-OS på Kuba året innan. Så vid detta tillfälle blev jag rankad etta i amatörboxning i världen. Jag tror aldrig att en svensk boxare varit rankad etta, varken före eller efter. George och Ingemars silver slår högt, men inte etta. Det är ganska kul att jag kan sitta och le åt saken, det har tagit mig många år att smälta det.

Hade jag haft en chans att göra om det skulle jag göra det, på rätt sätt. Men skulle aldrig låta mina barn göra det, det är alldeles för farligt. Nu jobbar jag med människor som hamnat fel på grund av missbruk och andra öden. Och vi håller på att starta ett nytt projekt – iBalans. Det känns rätt att vara en förebild och förmedla bra tankar. Tyvärr kan man inte säga att proffskarriären var imponerande, jämfört med amatörboxningen.

I proffsboxningen plockas motståndaren ut, så att han ska passa dig, helst ska han slås ut ganska fort. Så är det fram till du får en större match, någon titel, då är det du som är utplockad. Mästaren har ofta möjlighet att förhala eller välja en mer passande motståndare. Inte alltid, men ofta. Självklart förkommer inte uppgjorda läggmatcher, det har jag fått erfara. Alla gör allt för att slå ut en, det ger dem bara bättre läge inför nästa match. I amatörboxning, vilket jag inte framhäver, vet man aldrig vem man möter. Det kan vara världsmästaren i nästa match, du vet aldrig vem som kommer på de stora turneringarna eller vem du lottas mot. Speciellt på åttiotalet när hela Östeuropa, Kina, Sovjet och Kuba tränade som proffs och hade hela vetenskapen med sig.”

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.