Blodpropp satte stopp för Brocks proffsäventyr

Håkan Brock från Lund var en av Sveriges bästa tungviktare som amatör. Han upplevde under sin karriär både framgångar och motgångar.

Mr Ringsides Kent Hansson följde Håkan under större delen av hans karriär. Kent såg Håkans spektakulära fajter på Amiralen  i Malmö, OS-debuten i Los Angeles och succématchen i Atlantic City. I två avsnitt, med början i dag, berättar Brock för Mr Ringside om sitt svindlande boxningsäventyr.

”Jag fick ett meddelande via radio Malmöhus SM veckan, det var Sven-Erik Hultén i Enighet som hade hört att en amerikan sökte mig för proffserbjudande. Det visade sig att Gary Trevett hade fått i uppdrag av Jimmi Cavo, Florida att försöka hitta en bra svensk tungviktare. Och Trevett fick rådet att kontakta mig.

Jag hade lagt ner boxningen ett par gånger innan jag kom till Florida. Som ni kanske kommer ihåg, fick jag en blodpropp i vänster axel före EM-85. Jag fortsatte utan att veta vad felet var, tills vi var på Lanzarote med Lillen Eklund, den danske läkaren misstänkte en trombos och när jag kom hem, blev jag undersökt och de hittade proppen. Jag slutade boxas ett år februari -87 till strax före SM -88, när jag försökte komma med till OS. Förslust mot Nyman, men när inte han kom vidare gjorde jag ett nytt försök att kvalificera mig. I stort en match ifrån att kvalificera mig, hade jag slagit Biko Botowamungo i Aten, vilket jag hade gjort, före tiden slut, två gånger tidigare, hade jag kommit med.

Så jag la ner boxningen igen, spelade lite amerikansk fotboll och byggde några kilo muskler. Nästa SM -89 kom proffsmeddelandet på radio. Så i maj månad åkte jag över till Miami för att visa upp mig, då hade jag inte tränat boxning på tio månader. Det kändes ganska bra i armen och jag ville så mycket. Cavo och Riesgo blev nöjda med min boxning och jag ville… Under tiden hade jag telefonkontakt med Anna och vi bestämde oss att försöka. Snabbt hem och tillbaka till Fort Lauderdale igen. Jag fick säga upp mig på brandkåren, packa ihop huset och hyra ut det. Anna och barnen kom två månader senare. Redan innan den 25:e juni -89 gick jag första matchen, i Atlantic city på Trump plaza. Vinst KO 2. Efter det rullade det på ganska snabbt, tre matcher till mitten på augusti och alla slut i förtid, åtta ronder på fyra matcher. Allting gick åt rätt håll och det kändes bra i armen. Jag hade då Richie Riesgo som tränare, en herre i mitten av sina sextio. Mycket trevlig och sympatisk, tyvärr hade han ingen större koll på hur fysträning skulle gå till.

Jag hade ju tränat ganska mycket styrka innan i Sverige. Det ledde till att jag blev förbjuden att träna det mesta, förutom boxning, inte ens armhävningar. Mina armar var för stora, tyckte de. Vad de inte fattade var att mina stora armar berodde på blodpropparna, till stor del. Vad ingen förstod, var att trötthet och långsamma slag berodde på propparna och inte styrketräning. Gamla fördommar som lever kvar, till och med i dagens boxningsvärld. Jimmi Cavo visade sig inte ha några pengar kvar och kunde inte bekosta min boxning, vilket Trevett och Co gjorde, detta ledde till att Cavo inte fick sköta min matchning längre. Så Trevette satsade på att låta mig boxas på de stora arenarna. Nästa match blev i Atlantic City, match nummer fem.

Denna match visades på ESPN över hela USA, här slog jag en jätte knock i första ronden mot Charles Dread.  Den gav eko lång väg, det började med att Reddick Bowe flyger upp i ringen och utmanar mig. Bowe hade året före tagit silver på OS och höll på att bygga upp sig som proffs, hade kunnat bli en snöplig förlust för honom. Nästa respons av matchen var att jag blev erbjuden en filmroll, där de hade tänkt göra en verklighetens Rocky. Där Rocky inte går den amerikanska drömmen, utan slutar som de allra flest boxare gör. Kanske var synd att jag inte fick den chansen, men manager ville inte så. Nu var det riktigt bra, många människor hade sett matchen och jag blev igenkänd på stan i USA. En vinst till i Maine och sedan kom första förlusten. En ganska medioker boxare som fick in ett bra slag på mig, pang och förlust. Nu var det uppförsbacke, måste samla vinster igen. Tre nya vinster, varav en i Las Vegas. Boxades på samma show som Tyson möte Tillman och Foreman boxades mot Adilson Rodrigues.

Jag hade veckorna före sparrat mot Adilson. Matchen var klockren för mig slog ut min motståndare i fjärde ronden, en bra genomkörare och en säker vinst. I nästa match mötte jag en fd amerikansk fotbollspelare 208 lång och southpaw. Borde inte varit något problem, men utan förberedelse av rätt virke, var det klart ovant. Så förlust igen. Mycket tankar på hur jag och familjen skulle fortsätta. Hade hittat ett bra liv i Florida för hela familjen. Så jag tränade vidare, nästan ett halvår, innan nästa match som kom i februari -91. Jacksonvill Florida mot Greg Payne. Tempot i matchningen måste jag ge kredit åt Cavo, han ordnade med sina kontakater och matcherna kom på rad. Nu var det mycket eftertanke och Angelo hade nog mycket annat i tankarna, än åt att ägna sig åt mig. Så match nummer tretton, i London, blev i maj, vinst KO2.

Var även en sväng i Sverige för att välkomna Scott till Florida. George bodde sedan hos mig den första tiden, innan han ordnat eget boende. Innan sista matchen hade jag börjat känna en trötthet även i höger arm. Matchen mot David Jako, som inte skulle vara något problem, på pappret, blev en mardröm. Jag får inte iväg någonting som träffar, ingen kraft eller ork i armarna och en förlust på poäng, är ett faktum. Bästa matcherna bör vara segern i Atlantic City mot Charles Dread, som gav sken över hela USA och Sveriges TV1000. Även matchen i Las Vegas mot Jarrat Patton var matcher som kom i ljuset. Dagarna efter uppsöker jag sjukhus och en ny blodpropp i andra armen, höger, hittas.

Inlagd på sjukhus ett par veckor. Heparin och Varanbehandling igen.Jag bestämmer med hustrun att ge upp Florida, Anna är då i Sverige med barnen över sommaren. Jag avvecklar Ft Lauderdale, packar ihop och skeppar hem en container, innehållande två bilar och diverse bohag. Villan lyckas jag få uthyrd tills vidare och den säljs två år senare.”

I morgon: Mötet med Mike Tyson och tränaren som spred ut falska rykten.

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.