Kränkande behandling av Lina och andra elitidrottare

 

1545067_634816859910995_709016454_n-1

Riksidrottsförbundet jagar idrottare som fuskar genom att använda dopingpreparat. Det är  naturligtvis bra men det finns gränser för hur långt man ska gå i jakten på syndare.

Nedanstånde text har jag plockat från den tvåfaldiga thaiboxningsvärldsmästaren Lina Akhtar Länsbergs blogg. Jag blir ledsen och förbannad när jag tänker på den kränkande jakt som pågår varje dag  på våra elitidrottare.

Här är Linas inlägg:

”Det var längesen jag skrev. Jag har haft fullt upp senaste tiden med både jobb och träning. Jag har haft det bra, och flera gånger har jag tänkt att jag vill skriva ett blogginlägg om något bra som har hänt eller om en sådan där riktigt rolig träning. Sparringen med Pannie Kianzad och Anna Elmose förra veckan är en sådan sak. Tuff, nyttig och skitrolig sparring och blåklockan på mitt vänsteröga syns fortfarande ;).

Flera bra crossfit-wodar och massa roliga framgångar bland mina PT-klienter är andra saker jag tänkt skriva om men inte hunnit. Igår hade jag lite tid att sätta mig ner för att skriva ett inlägg, men just då byttes bra mot dåligt …

Genom brevinkastet kom ett tjockt kuvert. Jag trodde först att det var ett par nya mycket efterlängtade träningstights från MM sports, men jag hade fel. Brevet var från riksidrottsförbundet och innehöll vad som fått andra elitidrottare att avsluta sitt elitsatsande och sin tävlingskarriär för att det helt enkelt är för kränkande.

Vistelserapportering.

Jag tycker det är vansinnigt. Det är inte klokt! Det är en bestraffning och det är ett helt befängt sätt att genomföra ökad kontroll på”.

Lina och andra elitidrottare i vårt land straffas för att det är duktiga.

Lina måste i fortsättningen detaljstyra sitt liv så att det passar pärmbärarna på RF. Spontanitetens tid är över för Lina. I fortsättningen måste hon berätta för dopingdeckarna var hon befinner sig den och den dagen.

En kommentar till “Kränkande behandling av Lina och andra elitidrottare”

  1. Stefan Alfelt
    25 april 2014 kl 20:17 #

    Det här handlar om en världsomspännande storebrorsmentalitet som idrottsrörelsen kommit överens om för att få bukt med dopningsproblematiken. Det enda Lina kan göra är att se det som ett bevis på att hon är betydelsefull för sin idrott. För det är bara ett fåtal som väljs ut i alla länder av respektive specialförbund.
    Hur kränkande det än kan kännas måste man kanske se till att det i första hand är till för att fria individen det handlar om från misstankar, samt för att ge hans eller hennes konkurrenter sinnesfrid i sina satsningar på att bli bäst utan att riskera möta motståndare som fuskat.

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.