Armand blev mästare utan kostrådgivning och hjärnskrynklare

Det där med rätt kost är naturligtvis viktigt inom idrotten.

Men det går att bli mästare i boxning utan att man gräver ner sig i kostcirkeln.

Låt mig ta ett exempel.

Jag hade förmånen att följa Armand Krajnc proffskarriär. Armand bodde under sina första år som proffs på ett gym i Hamburg. Han  hade ont om pengar och tvingades därför att ha ett snålt matkonto.

Armand fick hålla till godo med nudlar och pasta, som han sköljde ner med vatten, te eller cola.

När jag någon gång frågade lite om Armands magra konsthållning fick jag till svar: ”Hur tror du de fattiga krigarna i Afrika klarar sig?  De är hungriga varje dag, men de har en satans krigarvilja.”

Jag tog fasta på vad Armand sa då.

Armands mathållning under de gyllene åren hade säkert gjort en kostrådgivare gråtfärdig.

Men Armand hade för en fighter det absolut viktigaste: en satans vilja. Det var en medfödd djurisk vilja. När Armand gick upp i en ring kände han sig som en okrossbar krigare. Han spelade aldrig tuff inför en fight. Det var när han klev in mellan repen som han förvandlades till en krigare. Krajnc behärskade till fullo den svåra konsten att vara som bäst när det gällde som mest.

Jag har en känsla av att många av dagens ringaktörer sätter kanske alltför stor tillit till kostrådgivare, massörer och mentala tränare.

Kranjnc behövde varken kostrådgivare eller hjärnskrynklare.

Han blev bäst ändå.

Bara en liten fundering så hör dagens före Midsommarafton…

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.