Vill förbjuda MMA men blundar för hockeyns våldsglorifiering

Jag tänker verkligen inte inta försvarsställning varenda gång som en tyckare går till attack mot kampsporterna, men när idrottsprofessorn Yelverton Tegner vill förbjuda MMA tycker jag att han gör det lite för enkelt för sig själv.

Hans argument är de självklara. Risk för hjärnskador, legaliserad misshandel och glorifiering av våld.

Argument som absolut måste beaktas, men det är Yelvertons bakgrund som gör mig tveksam till utspelet. Han har i många år varit aktiv inom ishockeyn, bland annat som landslagsläkare för Tre Kronor.

En sport som i alla år glorifierat ett våld som till skillnad från kampsporternas inte är legaliserat.

Följ ett hockey-VM och du får garanterat höra expertkommentatorn Niklas Wikegård i någon match säga att den och den spelaren gör rätt för att han tar ett slagsmål. Antingen för att sätta ner foten, skydda sin målvakt eller bara för att tända det egna laget. Att gå in i ett otillåtet slagsmål hyllas. Eller med ett annat ord – glorifieras.

Daniel Nordström, tidigare chefredaktör på Folkbladet i Umeå skrev så här om fenomenet:

”Man kan tycka exakt vad man vill om slagsmål inom ishockey. Man kan tycka att det är brutalt, fånigt eller exakt vad som helst. Men det hör helt enkelt hockeyn till och är inte samma sak som om två golf- eller tennisspelare börjar slåss. Hockey är en fysiskt tuff sport. Närkamperna är tuffa och slagsmålen ser ofta betydligt värre ut än vad de är. Ett slagsmål på en hockeyrink kan i praktiken aldrig jämställas med ett slagsmål på gatan, även om det förstås kan göras det i lagens mening. Båda spelarna är med på fajten. De går en aningen ostadig fajt, med skridskor på fötterna. Slagsmålet avslutas när den ene ger upp. De gör helt enkelt det publiken vill ha. Det vet alla, även om ytterst få ledare vill eller vågar säga det offentligt.”

Accepterad glorifiering av otillåtet våld, alltså.

Man kan enkelt se på hur ishockeyn hanterar slagsmålen.

Domarna ska kliva emellan om två spelare är på väg att starta ett slagsmål. Om spelarna redan börjat slåss är riktlinjen att inte kliva in, för att inte domarna ska utsättas för en säkerhetsrisk.

Om slagsmålet hinner börja innan domarna kan ingripa ska de i stället se till att andra spelare inte börjar slåss och samtidigt avvakta med den pågående fajten. Däremot ska domarna gå mellan och försöka bryta om spelarna hamnar på isen.

Logiken är inte övertygande. Jämför med när Alexander Gustafsson fick ner Jimi Manuwa på golvet i London och hur domaren i matchen omedelbart vräkte sig över The Mauler och med kraft skickade in honom i burens galler.

Ishockeyn har enorma problem med hjärnskakningar, men de beror inte på slagsmålen, utan på att spelarna vuxit till hundratiokilosbjässar som tacklar varandra med oerhört hög fart och enorm kraft. När smällarna tar i huvudet blir det ofta mycket värre skador än de som kampsportare drar på sig.

Yelverton Tegner får givetvis tycka att MMA är en företeelse som inte bör få förekomma i dagens samhälle, men han bör också fundera över den sport han själv representerat under en väldigt lång tid. Eftersom slagsmål inte är tillåtet i sporten bör man kanske polisanmäla i stället för att låta en disciplinkommitté bestämma straffskalorna?

Och för att komma undan hjärnskakningarna kanske det är dags att låta damishockeyn bli normen och helt förbjuda tacklingar?

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.