Så nära men kanske ändå så långt borta

Erik Skoglund vann klart men han krossade inte den klart sämre motståndaren Stefano Abatangelo. Frågan är hur stort steget upp till de absolut bästa i världen egentligen är? Foto: Stefan Alfelt

Det ringer fortfarande i mina öron när jag kommer tillbaka till mitt hotell i Köpenhamn av det öronbedövande tryck som knappt 2000 hysteriskt jublande norrmän skapade i Carlsbergs gamla bryggeri som numera kallas Tap1.

Några timmar tidigare hade jag imponerats av Klara Svenssons bästa insats någonsin i en proffsring. Hon såg ut att ha roligt när hon dominerade mot den slagstarka tyskan Marie Riederer med varierad och säker boxning. Slagen satt och Klara träffades själv väldigt sällan i de tio ronderna.

Två dagar tidigare hade Klara sagt till mig på en pressträff på Casino Cosmopol i Malmö att en match mellan henne och Cecilia Braekhus kunde bli en bra matchup eftersom de har så olika stilar att det skulle bli en underhållande match för publiken.

Med Braekhus uppvisning på näthinnan blir jag rädd för att den underhållningen mest skulle uppskattas av horden av uppspelta norrmän.

Cecilia Braekhus är just nu på en nivå helt och hållet för sig själv i damboxningsvärlden. Ivana Habazin, som förlorade sitt IBF-bälte, var stentuff, tekniskt skolad och hårtslående – men fullständigt chanslös.

Marie Riederer kom till match mot Klara med bland annat tio knockoutvinster men svenskan var för stark och för säker i sitt agerande. Foto: Stefan Alfelt

Marie Riederer kom till match mot Klara med bland annat tio knockoutvinster men svenskan var för stark och för säker i sitt agerande. Foto: Stefan Alfelt

Klara Svensson etablerade sig med sin stabila vinst i världstoppen men jag tror inte att stall Sauerland funderar på att matcha henne mot stallkompisen Braekhus de närmaste åren.

Dels för att det vore dumt att riskera att sabba karriären för den ena eller den andra, dels för att enda vettiga tidpunkten för en sån match vore när Braekhus bestämt sig för att gå sin sista.

Vid femtiden på morgonen vaknar jag till i hotellsängen och ser att jag somnat framför den påslagna tv:n. I rutan är det boxning igen. Inledningen av superreturen Floyd Mayweather Jr mot Maidana.

Maidana jagar Mayweather med våldsamma svingar, som om de hade träffat kunde sänkt superstjärnan tidigt i fajten.

Jag orkar inte vara vaken, somnar om och när jag vaknar igen är matchen över. Koll på webben hur det gick och jag läser att matchen var ensidig och att Mayweather vann klart på poäng.

De få minuter jag såg så såg jag vilda slagförsök, snabba aktioner och grym intensitet. Ett tempo som många matcher med de absolut bästa visar upp gång på gång.

Skoglund-springer-in-attack (kopia)

Erik Skoglund prickade i de inledande ronderna hårt men Abatangelo var mycket stryktålig. Foto: Stefan Alfelt

Kvällen innan hade Erik Skoglund tagit ett stort steg mot att få utmana världens absolut bästa i lätt tungvikt när han vann klart på poäng över boxningsförstöraren Stefano Abatangelo från Italien.

En klar seger men en andra halva av matchen som blev seg och avvaktande när Skoglund valde att köra på säkerhet i stället för att slå sig trött i jakten på en knockout.

Finns inget att klaga på Skoglunds val men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur exempelvis legenden Bernard Hopkins hade agerat? Mästaren som Erik Skoglund och Sauerland hoppas ska bli svenskens motståndare inom ett år.

Jag har svårt att tro att Abatangelo hade gått tiden ut mot Hopkins.

Erik Skoglund rankas i dag som nummer fyra på WBO:s lista, femma på IBF:s i lätt tungvikt. Han har meritmässigt kvalificerat sig för att få gå matcher mot de absolut bästa, men med det jag ser funderar jag ändå på hur stort steget verkligen är.

Erik är en av de mest intressanta svenska boxare jag stött på. Han är tänkande, rentav beräknande, i ringen. Han har slagkraft och han är ung och hungrig.

Dyker chansen upp tycker jag absolut att han ska ta den direkt. Armand Krajnc fick fyra dagar på sig att förbereda sig inför sin VM-chans mot Jason Matthews. Armand tog både chansen och WBO-bältet i mellanvikt.

Att gå stora matcher innebär automatiskt också att man skärper allt i sitt eget agerande.

Kanske har både Skoglund och Klara Svensson verkligen tempot och styrkan i sig som behövs för att vara med och leka med den yppersta eliten.

Jag hoppas att de har det och jag hoppas framförallt att de får chans att testa om de verkligen har det.

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.