Att vädra blod när inget luktar

Den tappre spanske tjuren Rodriguez boxades halva matchen täckt av sitt eget blod som gjorde att han knappt kunde se mot Erik Skoglund. Effektfullt men knappast farligt. Foto: Stefan Alfelt

Alexander ”The Mauler” Gustafsson fick åka till sjukhus efter sin förlustmatch mot Daniel Cormier i Houston natten mot söndag. Segraren åkte in dagen efter.

Båda sönderslagna av varandras knytnävar och knän. Ingen av dem speciellt skadad. Alexander sydd med några stygn, inte mer. Men hemifrån möts jag av förbudsivrarnas oresonliga retorik.

Vi såg blod – förbjud!

Jag pallar inte att ta de här diskussionerna om och om igen på mejl, facebook, twitter eller ansikte mot ansikte, vilket dock faktiskt sker väldigt sällan. Därför tänker jag här och nu ge min syn på saken och sen kommer jag att kolla alla era invändningar på nämnda media och bemöta en del av dem, men förmodligen inte alla. Vi har ju haft diskussionen förr. Eller hur?

Det är inte speciellt farligt att blöda.

För mig är det eftersom jag har ett galopperande hjärta och knaprar blodförtunnande, men för en vältränad idrottsman i sina bästa år är ett blodläckage inget att överhuvudtaget bry sig om. Under min korta aktiva tid i fotboll och handboll blödde jag ofta och mycket. Det bekom mig aldrig. Skadade mig inte.

Bilderna på Alexander Gustafsson är effektiva. Tidningar och tv publicerar dem därför att rött blod syns, det ser häftigt ut och det drar blickarna till sig. Kombinerat med en rubrik om blodbad har man direkt skapat en stämning av fara och obehag oavsett om det har med verkligheten att göra eller inte.

Hur vi uppfattar bilderna beror på vad vi redan tidigare har bestämt oss för att tycka.

Ser vi tillbaka på Terry Butcher kommer vi fortfarande ihåg honom som Kapten Blod på Råsunda 1989 när hans panna sprack och han blodade ner såväl bandage som engelska landslagets vita tröja. Alla minns det som en häftig udda händelse, ingen skulle ens tänka den befängda tanken att man kanske skulle förbjuda fotbollen för att inte riskera hjärnskador.

Men, säger alla nu.

I boxning och MMA går det ut på att skada varandra.

Rätt och fel.

Man vinner på att skada sin motståndare på så vis att man ska göra honom eller henne försvarslös men ingen vill skada den andre.

Hjärnforskare som David Ingvar hävdar att kampsport är farligt därför att slag mot huvudet skadar hjärnan. Teoretiskt självklart omöjligt att argumentera emot. Problemet är att inte ens Ingvar har en aning om hur farligt det verkligen är.

Som alla vetenskapliga undersökningar av den här typen finns det en oerhörd brist. Man undersöker bara de skadade.

Så länge som man inte undersöker alla hundratusentals eller miljoner boxare som finns/funnits i världen har man faktiskt ingen aning om hur stor procent som verkligen tar skada av sin idrottsutövning. De som är skadade är skadade. Men vad säger det? Faktiskt inte ens att det är boxningen eller MMA som skadat dem, även om vi på så kallat goda grunder kan tro det.

Den här typen av resonemang borde baseras på vetenskapliga fakta, men det kan de inte göra eftersom vi inte har dem. Därför blir det emotionellt tyckande utifrån egna värderingar och då når vi oliktänkande aldrig varandra med argument som bär.

I konsekvens med argumenten för att förbjuda kampsport skulle vi hävda att mängder av företeelser borde förbjudas. Som bilkörning där vi återigen bara kollar offren och inte alla som klarar sig. Ishockey, fotboll, handboll, motorsport, ridsport, mängder av idrotter som har mångdubbelt fler allvarliga skador än kampsporten någonsin har haft i Sverige.

Byline-Houston

Jag såg Alexander Gustafssons blodiga förlust mot Daniel Cormier men jag såg faktiskt inget som jag tror kommer att ge honom bestående hjärnskador. Och ingen i hela världen kan vetenskapligt säga emot mig. Vi är alldeles för många på ena eller andra sidan som bara tror utan att veta någonting alls.

Madeleine Vall tvingas sluta nu därför att hon har skador som trycker mot hjärnan och många förfasas. Varför det? Vad vet någon om varför hon är skadad? Därför att hon sysslat med något ”där det går ut på att skada varandra”? Vem kan veta hur många gånger hon har blivit träffad? Vem vet om hon slagit huvudet i en lyktstolpe? Vem vet tillräckligt för att döma?

Det enda jag vet är att Vall är förtvivlad för att hon inte längre kan syssla med det som i hennes värld burit upp och gett hennes liv en extra krydda.

De som ropar förbud visar ingen hänsyn. Alla ska rätta sig efter deras värderingar. Man bryr sig inte om att andra människor kan se andra värden i livet än det man själv tycker ska vara normen.

Vi kan inte förbjuda allt som är farligt. Jag sitter i USA när jag skriver detta. Ett land med en president som är världens mäktigaste man men som inte ens han kan förhindra att en ung förvirrad man kan äga 13 handeldvapen utan att hans föräldrar vet om det.

Utifrån mitt svenska perspektiv ser jag det som en självklarhet att skrika förbjud, men när jag är här och hör argumenten mot är jag inte lika säker.

Världen är mångfacetterad. Jag tror vi alla oftare borde ställa oss den klassiska frågan:

Vem är jag att döma?

3 kommentarer till “Att vädra blod när inget luktar”

  1. Sigge Hansson
    5 oktober 2015 kl 08:17 #

    Hello Houston Texas!

    Du bjuder ju själv in mig och det ska du ha en stor eloge för. Här kommer mina tankar efter att ha sett The Mauler endast på stillbilder efter senaste kampen:

    Nu vet jag hur klok du är, Stefan, annars hade jag nämnt detta som ”en dåres försvarstal” men oavsett var det mycket svammel på en enda gång. Och just försvarstal.

    1) titta på The Mauler som han ser ut efter flera år med sin ”sport” och då menas inte blodflödet. Grabben är ju förstörd för all framtid.
    2) ditt eller era återkommande, ointelligenta kommentarer gällande hjärtforskningen kring slag mot huvudet – ja, där finns inget att tillägga. Men som jag skrev senast till din ringbroder; ni ifrågasätter aldrig hjärt-, lung- eller ens hjärnforskningen kring alkohol och tobakshanteringen utan där tror ni plötsligt på sanningen och ni eller väl kanske bättre ”ni” för ju ofta fram farorna med detta som jämförelse till farorna med kampsporterna.
    3) Valls hjärnskada och dina försök till förklaringar om lyktstolpar och annat är till och med pinsamma.
    4) eviga jämförelser med andra riktiga sporter är patetiska och en gång för alla; i dessa hemska kampsporter inklusive boxning är det ultimata målet att skada motståndaren så pass att han eller hon inte längre kan försvara sig.
    5) jag inser att ett förbud inte passar in i dagens debatt men menar att man borde anpassa kampsporterna så att skadorna minimeras. I ett sådant tänk ingår givetvis huvudskydd även utanför amatörringarna samt kroppsskydd överhuvudtaget. Samtidigt inser jag att kampsporterna då tappar intresse och publik och anledningen till att folk fyller läktarna och tv-sofforna i olika sammanhang hänger ihop med sporternas syfte; att ”blodet ska flöda”.

  2. Sigge Hansson
    5 oktober 2015 kl 08:19 #

    Hjärnforskning blev tyvärr felaktigt automatiskt till hjärtforskning på ett ställe.

  3. Claes Malmgren
    5 oktober 2015 kl 10:57 #

    Hej,
    Detta var något av det dummaste jag någonsin läst i den här genren. Så tydligen kan man bli hjärnskadad på många olika sätt. Att bara slänga ur sig ”jag såg faktiskt inget som jag tror kommer ge honom bestående hjärnskador” som ett argument mot vetenskapen tyder helt klart på bristande hjärnkapacitet.

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.