MMA-fightern Lisa Engelke: ”Jag har mycket hjärta och pannben”

12081600_10206773151984176_1583812920_nOm drygt en månad är det dags för European Open i MMA i Birmingham, 18-22 november. Lisa Engelke är uttagen i fjädervikt. Men just nu finns det orosmoln för Lisa. Vill det sig illa kan hon missa EM.

Mr Ringside bad Lisa Engelke skriva ner en rapport om förberedelserna inför mästerskapet. Det blev en fin berättelse om ett tufft och kärleksfullt liv till sporten.

– Jag har mycket hjärta och pannben, säger Lisa.

Häng med i hennes starka berättelse…

”Sådär ja!

Det kan vara en riktig pärs att stimulera, utfodra, motionera, tvätta och lägga barn. Att något så självklart och naturligt som omsorgen om ens egna barn ändå kan få en att känna att man verkligen åstadkommit något stort när man efter en hel dag fått de små liven isäng utan större fadäser
Tack för visat intresse över mig och min satsning inom MMA och stundande EM.
Det är nu jag vill svara att formen är på topp och att jag är taggad till tänderna. Men så är dessvärre inte fallet.
I stunden är det faktiskt precis tvärtom.
Jag känner mig klen och håglös.
Det är väldigt olikt mig. Vanligtvis brukar jag tycka dygnet har får få timmar att räcka till åt allt jag vill företa mig, men just nu varken vill eller förmår jag göra mycket alls.
Eller det beror kanske på hur man ser på saken, jag jobbar fortfarande för fullt , tar hand om min familj och försöker träna så pass att jag undviker totalt kroppsligt förfall. Men jag har länge dragits med en fotskada som misstänks vara en stressfraktur, väntar svar på röntgen i nästa vecka. Utöver det har jag drabbats av utbrott med inflammationer lite här och var i kroppen, bland annat i tarmar och bukmuskulaturen. Det hög mig slö och allmänt hängig.
Jag har en immunbristsjukdom som gör att jag lättare får infektioner och inflammationer främst i luftvägarna och sedan jag kom med i landslaget för ca 2 år sedan har jag tacklat inte mindre än fem allvarliga infektioner varav tre  lunginflammationer. Såväl inför förra året och detta års VM avslutade jag längre antibiotika behandlingar för just lunginflammation mindre än 1 månad innan VM. Jag tränade mig igenom dem även om jag drog ner på tiden och intensiteten i passen under sjukdomsförloppet. Jag sprang tom Helsingfors marathon nio  dagar efter avslutad penicillinkur 2014, på 4:15 h.
Utöver det har jag för att få ihop tillräckligt med tid att träna gått direkt till träningspass efter att ha jobbat dygn, dvd 24h på raken, och efter nattpass. Helt sonika hoppat över sömn och återhämtning.
Det är ingen som tvingat mig till det utan det har varit helt självvalt. Det fanns inget annat sätt. Eftersom vi inte är betalda idrottare och jag har försörjningsansvar gentemot mina barn har jag inte kunnat gå ner i arbetstid under denna satsning.

Det var ju med facit i hand inga kloka beslut att forcera min kropp att prestera under de förhållandena men jag var så glad och stolt att få representera Sverige i VM att jag lade förnuftet åt sidan. Så även om jag inte tog hem gulden så var mina insatser inte skamliga alls, tvärt om.

Det som nu verkar ha hänt är helt sonika att jag kört slut på kroppen.
Jag har fått berättat för mig att sånt kan hända.
Ska utöver en ortoped även träffa min infektionsläkare nästa vecka för kontroll av blodstatus. Kanske det finns någon behandling som kan göra att jag återfår lite krafter men det måste gå fort för tiden rinner iväg, EM är ju om en månad.
Han brukar skämta och säga att utöver min immunbristsjukdom lider jag även av idioti vilket är en förödande åkomma. Det ligger nog lite sanning i det.

Så för att avsluta denna långa utläggning.
Jag har inte helt tappat hoppet om att kunna ställa upp i EM, jag har mycket hjärta och pannben.
Men jag har förberetts på att jag kanske måste avstå för mitt eget bästa på sikt.
Hur eller hur, även om jag tvingas avstå EM så kommer jag ändå dyka upp inom tävlan i kampsportens regi framöver. Var så säker.”

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.