Jag minns ett fantastiskt 2015 och tror på ett ännu bättre 2016

Badou Jack kan gå två fantastiska matcher under 2016. I så fall två höjdpunkter under ett år som kan bli ännu mer fantastiskt än 2015 som blev det största någonsin. Foto: Stefan Alfelt

Snart är det dags att korka upp champagnen och skåla in nådens år 2016.

Då tänker jag tillbaka på 2015 och kan knappt fatta vad jag har fått vara med om.

Floyd Mayweather Jr vs Manny Pacquiao i Las Vegas.

Badou Jack vs George Groves i Las Vegas.

Alexander Gustafsson vs Daniel Cormier i Houston.

Erik Skoglund vs Aleksander Tjervijak i Nyköping. I NYKÖPING! En tolvrondare i Sverige!!!

Mikaela Laurén vs Jennifer Retzke i Västerås där Destiny cementerade sin plats i den absoluta världstoppen.

Alexander Gustafsson vs Anthony ”Rumble” Johnson i Stockholm. Mitt i natten – inför 30 000 åskådare!

Det är så många fantastiska idrottsevenemang. Det största svenska kampsportsåret någonsin även om Ingemar Johanssons VM-titel i tungvikt som enskild händelse slår ut allt och med tanke på tidsandan när det skedde för alltid kommer att vara den största händelsen någonsin i Sveriges idrottshistoria.

Men 2015, alltså. Jösses, vilket år.

Och det kan bli ännu bättre 2016.

Okej, ingenting kommer att slå Mayweather Jr mot Pacquiao. Som match får vi säkert se hur många matcher som helst som känns mer kittlande men veckorna inför, förväntningarna som ständigt stegrades, uppståndelsen, suget – det går aldrig att toppa.

Jag satt vid ringside och hade betalt för det medan andra som satt på sämre platser än min hade pröjsat över en miljon kronor för sin biljett. Hysterin var total. Alla som tror är de är något och har alldeles för mycket pengar var tvungna att vara på plats i MGM den där tidiga sommarkvällen. Andra offrade alla sina sparpengar för en plats högt upp på en läktare från var man faktiskt inte har en chans att se så värst mycket vad som händer.

Snittpriset på en biljett för de 18 000 på plats hamnade på 53 000 kronor. På Vegas mindre flygplats fick man närmast stapla privatjetplanen ovanpå varandra. Aldrig tidigare har så många lyxprissar dånat in i sina privata jet samtidigt till Las Vegas som den här galna veckan.

Ja, ni vet. Floyd drog in 2,6 miljarder kronor den där kvällen. Pacquiao fick drygt 1,2 miljarder för besväret att förlora. Bara Super Bowl har dragit in mer pengar som enskilt idrottsevenemang så de som hävdat att boxningen vandrar mot sin död får nog tänka om.

De allra flesta av slagen i matchen gick på armar och handskar men ibland träffade båda samtidigt också. Foto: Stefan Alfelt

Erik Skoglund är en taktiker men han har visat att han både kan ge och ta också. Foto: Stefan Alfelt

I Sverige lever den hälsosammare än någonsin.

Erik Skoglund kommer att hamna i en stor match om en VM-titel och han kommer att göra det snart. Den historiska återkomsten för svensk proffsboxning med en fullängdstitelmatch blev inte speciellt spännande som match, men när Erik manövrerade ut Derek Edwards två månader senare i ännu en gala hemma i Nyköping visade han klass.

Hade Skoglund skickat ut sina motståndare mellan repen i varenda match hade vi alla yrat om en snar match mot de allra största, men nu har vi en smart tänkande och taktisk boxare som presterar ett konsekvent och högklassigt jobb i ringen. Självklart har vi lika stor anledning att tro på honom för det.

Mikaela Lauréns resa är något av det mest fantastiska jag har varit med om. En total hängivenhet har fört henne från ingenting till den yppersta världseliten. Jag är snudd på övertygad om att hon får kröna den satsningen med en het retur och en maffig inkomstmatch mot superstjärnan Cecilia Braekhus under 2016.

Kalla mig naiv, men i den matchen heter mitt segertips Mikaela.

Badou Jack är en av de coolare fajters jag har stött på. Drillad i Mayweather Jr:s anda har han skapat sig ett enormt självförtroende och det han presterade mot Groves visade att han är en rättmätig mästare för den stora organisationen WBC. Förhoppningsvis får vi se Jack i två superfajter 2016, i ett första titelförsvar mot Julio Cesar Chavez Jr i februari och sen ett till under hösten mot britten James DeGale.

Vinner Badou Jack båda konkurrerar han på allvar med Ingemar Johansson om epitetet Sveriges störste boxare genom tiderna.

Alexander Gustafsson har förlorat tre av sina fyra senaste matcher. Ändå är jag övertygad om att han går mot ett stort 2016.

Varför?

Jo, för bara några dagar sedan rankade UFC hans förlustmatch mot Cormier som den näst bästa MMA-matchen under 2015. Faktum är att Alex två förluster mot Cormier och Jon Jones ses som de bästa UFC-matcherna någonsin i lätt tungvikt.

Trots förlusterna är Alex fortfarande ett namn som älskas av fansen. Och jag tror verkligen på att han får returen mot Jon Jones som en kvalificeringsfajt till ännu en titelmatch. Vilket skulle bli megastort.

Yigithögerarmupp

Anthony Yigit är så bra att man inte kan se några stopp på vägen mot supermatcherna. Foto: Stefan Alfelt

Det jag har skrivit om hittills är mega-mega-stora fajter i världen. Och vi har så mycket mer på gång bara några snäpp under.

Anthony Yigit till exempel.

Jag är så imponerad av honom. Hans intensitet, slagfrekvensen, den offensiva inställningen. En underhållare som snuddar, och då menar jag verkligen snuddar, vid riktigt stora matcher. Under 2016 bör vi få se honom i någon form av titelmatch.

På tungviktssidan kan det byggas upp en spännande duell mellan Adrian Granat och Otto Walin med lite extra krydda med utmaningar från Aldo Colliander som vann i sin comeback efter åtta års uppehåll.

Otto-W-attack

Otto Wallin laddar. Adrian Granat, Aldo Colliander. Sverige har spännande tungviktare. Foto: Stefan Alfelt

Klara Svensson ska snart visa att förlusten senast var en engångshändelse och då är hon snabbt på väg mot titelmatch. Sven Fornling imponerar. Det finns fler unga lovande än det kanske någonsin gjort inom svensk boxning.

Som sagt, 2016 blir kanon.

2 kommentarer till “Jag minns ett fantastiskt 2015 och tror på ett ännu bättre 2016”

  1. Alexander Johnsson
    31 december 2015 kl 17:56 #

    Bra skrivet! Känner dock att MayPac svek lite. Att huvudmatchen blev som den blev var ju ingen större överraskning, Floyd brukar ju vinna utan dramatik. Men underkorten var verkligen under all kritik. Jag kan känna lite att man sumpade chansen att vinna nya fans till sporten, men men. 🙂

    • Stefan Alfelt
      1 januari 2016 kl 01:19 #

      Man kan nog konstatera att det var en match som skulle ha kommit flera år tidigare för att bli riktigt spännande.

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.