Jag kan inte klandra domaren för Blackwells koma

Att tycka med facit i hand är oftast ganska enkelt, men ibland går inte ens det.

Kent har här nedan skrivit både om den tragiska utgången av titelmatchen mellan Chris Eubank Jr och Nick Blackwell, samt om hur pappa Chris Eubank Sr under matchen vädjat till sin son att sluta slå mot Blackwells huvud för att inte skada motståndaren när domaren uppenbarligen inte ville bryta.

Vi vet hur det gick. Domaren bröt till slut i den tionde ronden men då var katastrofen redan på väg. Blackwell är försatt i konstgjord koma för att hans hjärna ska avlastas från tryck och återhämta sig snabbare. En utifrån sett dramatisk lösning som inom läkarvården faktiskt är en ganska odramatisk rutinåtgärd.

Pappa Eubanks godhjärtade vädjan har givetvis sin bakgrund i den tragedi han själv orsakade 1991.

Han låg inför tionde ronden under på poäng i returmatchen mot Michael Watson och kunde bara vinna på knockout. Chris Eubank var på den tiden en av världens mest profilerade och bästa boxare med en arrogant utstrålning som retade gallfeber på väldigt många. Han spelade över med manér i form av att alltid åka i limousiner, ha en klädstil lik den engelska adelns traditionella kostymer och talade med en läspande irriterande överklassengelska. Ett år utnämndes han till världens näst mest excentriska person efter isländska sångerskan Björk.

Överspelet motiverades av hans oortodoxa boxningsstil som radade upp segrar, ofta via ett blixtrande snabbt och naturligt knockoutslag.

Han hade 28–0–0, varav 17 på KO eller TKO, inför returen mot Watson, men Watson var den bättre till de avslutande grymma ronderna där Eubank öste på för att slå ut Watson. Eubank hamnade själv i golvet i elfte men tidigt i den tolfte bröt domaren och förklarade Eubank som segrare.

Michael Watson hamnade i 40 dagars koma och blev aldrig mer människa efter den matchen och frågan är om Chris Eubank blev det.

När Sr vädjade till Jr att inte slå mot Blackwells huvud var det hans egen rädsla som talade. Efter matchen mot Watson gick han ytterligare 23 matcher men vann bara sex av dem på KO. Chris Eubank genomförde halva sin karriär som professionell boxare med målsättningen att vinna sina matcher på poäng. Han ville inte slå ut fler motståndare med annat än kroppsslag. Han ville inte skada någon mer. I all sin arrogans, som gjorde honom så impopulär såväl inom som utanför boxningen, drevs han av en barmhärtig tanke. Tanken som är den enda som kan göra boxning mindre farligt, att inte mata slag mot motståndarens huvud.

Så hur fel agerade domaren Victor Loughlin i Eubank Jr:s match mot Blackwell?

Med facit, en boxare i koma, ser man naturligtvis annorlunda på det som hände. När jag ser matchen i efterhand noterar jag så klart varje slag som träffar Blackwells huvud. Jag ser fler uppercutar som träffar precist än jag nog sett i någon annan match. Ett av de absolut farligaste slagen som slungar huvudet bakåt och ger en whiplashliknande rörelse som får hjärnan att skvalpa om rejält inne i kraniet.

Sjunde ronden får mig att tänka – varför bryter han inte?

Men så inser jag att det är en efterhandskonstruktion. Jag vet hur det går. Jag känner till den fruktansvärda följden av alla slag.

På plats vid ringside hade jag nog konstaterat att det var en helvetes fajt och att Nick Blackwell trots alla smällar aldrig gav upp försöken att dominera och jaga Eubank. För stryktålig och hjältemodig för sitt eget bästa, men vilka boxare är inte det?

Ingen ger upp och när jag ser på Blackwells hela tiden målmedvetna blick och kraftfulla agerande kan jag inte hävda att domaren gjorde fel. Boxning är en sport på gränsen där gränsen aldrig är knivskarp.

Nick Blackwell fick mer stryk än någon bör få men han vägrade att bli ett offer förrän det var för sent.

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.