Granqvists dykning gör det svårt för mig att njuta av fotboll

Fotboll har alltid varit min förstasport, som aktiv och som journalist, men det blir allt svårare att riktigt njuta av den.

En bagatell i slutminuterna av Sverige–Italien i fotbolls-EM gjorde mig så himla besviken. Andreas Granqvists filmningsförsök för att få en fuskstraff och chans till 1–1.

Under alla mina år med bevakning av boxning och annan kampsport har jag vants med en respekt för motståndare och regler som fotbollen, den största och rikaste av alla sporter, spottar på.

Tänk er Granqvist med sina barnbarn på ålderns höst.

”Jo, det stod 1–0 till Italien i EM, matchen var nästan slut. Bollen lyftes in i straffområdet mot mig och en italienare höll mig lite i tröjan. Det störde mig inte överhuvudtaget men jag kastade mig smart, vred kroppen och överdrev inte allt för mycket när jag föll till gräset. Det såg hyfsat naturligt ut och domaren gick på det och dömde straff. Zlatan nitade in 1–1, vilket egentligen inte betydde ett skvatt för vår chans att gå vidare, men det var jag som fixade straffen.”

Vilket fint minne efter en avslutad lång karriär som proffs.

Varje gång som en fotbollsspelare av klass kastar sig och fuskar sänker han inte bara värdet på sig själv utan även på sin egen sport. Det finns de som hävdar att det hör till spelet men så kan det aldrig vara. Andreas Granqvist är försvarare. Han har garanterat hatat många anfallare som försökt fuska sig till frisparkar, straffar eller gula kort för motståndare. Ändå försöker han göra precis samma sak när han själv får chansen.

Fotbollen har ett stort problem här.

Rent tekniskt kunde domaren blåst straff eftersom en italienare bevisligen höll i Granqvists tröja. Enligt regelboken är det en bestraffningsbar förseelse.

Problemet är att regelboken är skriven ungefär som Tio Guds bud utifrån en drömtillvaro. Om varje fasthållning skulle bestraffas hamnar fotbollen i samma läge som en internationellt erkänd dansk handbollsdomare på 1980-talet sa så här om:

– Jag kan lika gärna sätta mig på läktaren med ryggen mot planen och blåsa var 30:e sekund. Det skulle ge mig lika många rätt.

Fotbollens problem sitter i tänket. Även seriösa fotbollsjournalister med stor kunskap hävdar att fusket hör till spelet.

Så kan det aldrig vara.

Att dyka för en lätt touch är lika mycket fusk som dopning. Ett svinaktigt beteende som man som känt proffs och föredöme för framförallt sina unga fans måste låta bli. Zlatan Ibrahimovic är ett föredöme som väldigt sällan faller lätt, men så har han också väldigt mycket kampsportsmentalitet i sig.

I kampsport tar man fajten och accepterar en förlust mot en bättre motståndare i ringen eller buren. Fusk förekommer i form av dopning men när det kommer till själva sportutövandet är det respekten som styr.

En kommentar till “Granqvists dykning gör det svårt för mig att njuta av fotboll”

  1. Åke Sintring
    27 juni 2016 kl 08:22 #

    Att en filmning och doping skulle vara likvärdigt fusk är ett orimligt påstående.

    Lika orimligt är att påstå att regelbrott inte förekommer i boxning. Nack- och njurslag slås ofta, speciellt när domaren är på den andra sidan. Likaså slag under bältet.

    Ett annat påstående: det protesteras inte mot domslut i boxning.

    Que?

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.