Jag kan inte älska taekwondo

Jag har försökt älska det.

Men jag kan inte.

Taekwondo är något av det tråkigaste som går att se i OS.

Trots att Nikita Glasnovic är från min egen stad, Malmö, kan jag inte engagera mig mer än när jag tycker det vore roligt om en svensk häst med ryttare i sadeln vinner i dressyr. Som upplevelse fullständigt ointressant. Som en svensk medalj absolut jätteintressant.

Kampsport är till stor del det som jag bevakar numera som journalist men som ordet säger ska det ju vara en kamp.

Vad händer i en taekwondomatch?

Inte mycket.

Inte mycket överhuvudtaget.

Spelarna (varför kallas de så?) sticker ut en fot och håller motståndaren på avstånd och så petas det lite här och lite där. Så himla tråkigt.

Kampsport ska vara tuff kamp från början till slut. Taekwondo är ingenting, men jag vet inte hur det ska kunna göras attraktivt. Reglerna för hur man vinner verkar att begränsa sporten till ganska lite action.

Ta brottningen som i ett par decennier grävde sin grav ständigt djupare med fullständigt obegripliga regler. Fram till att man efter bottennappet 2012 i London helt tänkte om och nu har regler som gör att det händer saker och ting igen på mattorna. I går såg jag en tjej vinna på en lindena. När såg man överhuvudtaget en lindena senast?

Jag kan taekwondo för dåligt men de som är inne i sporten och ansvariga bör nog ta sig en allvarlig funderare på vad som kan göras innan IOK funderar på om något så meningslöst verkligen ska vara kvar på OS-programmet.

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.