Lina Länsberg inför supermatchen: ”Jag tycker om när det blöder”

Lina Länsberg är laddad och förberedd för sitt livs match mot Cris Cyborg tidigt söndag morgon. Foto: Stefan Alfelt

Som liten var hon en hästtjej. Sen satsade hon på sång och dans innan hon blev lärare och pedagog för autistiska barn och vuxna.

I dag är det fajting i en åttakantig bur som gäller.

– Jag gillar när det blöder, säger Lina Länsberg, 34.

Tidigt söndagsmorgon svensk tid gör hon som första svenska kvinna UFC-debut i MMA. Hon gör det med tuffast tänkbara förutsättningar. På bortaplan i Brasilia mot superstjärnan Cris Cyborg, eller Cristiane Justino Venancio som den brasilianska 31-åringen egentligen heter.

– Cris är jättetuff och precis så mycket monster som alla säger men det innebär inte att hon inte är människa. Hon kan förlora hon också och jag har sett henne förlora förut, säger Lina.

Cyborg har förlorat en match och vunnit 16. Bara två av segermatcherna har gått tiden ut.

– Det handlar om att hon är väldigt pricksäker och enormt stark.

MMA och UFC är enormt stort i Brasilien. Lina Länsberg kommer att mötas av en fullsatt kokande arena där publiken kommer att vråla ”döda henne”.

– Ja, precis. Men samtidigt är det action och det är det som är meningen. Grejen är att man är förberedd på det där och så fattar jag inte portugisiska, vilket är skönt. Det handlar om att hitta mentala triggers som gör att man taggar till på rätt saker vid rätt tillfälle så att det inte blir överraskningsmoment.

Cyborg är så stor stjärna att hon i praktiken fått en egen viktklass. Egentligen ska det vara 61,2 kg som gäller men det har brasilianskan svårt att banta ned sig till så därför låter UFC hennes matcher gå i 63 kg.

– Hon är en jättestor stjärna så man kan förstå det på ett sätt. Samtidigt är det inte riktigt okej.

Men för Lina som också alltid får banta har det blivit enklare att förbereda sig. Sista veckorna har hon levt på 1 400 kalorier om dagen samtidigt som hon hårdtränat.

– Som en motor utan bensin, säger tränaren Akira Corassani när han kör ett av de sista passen med Lina på Redlinegymmet i Malmö.

”Öppna henne!”

”Knäck revbenen!”

”Alla sparkar ska vara till för att skada!”

Ropar Akira och när Lina visar trötthetstecken och säger att det är musklerna men inte flåset som är problemet, säger han belåtet:

– Muskelsmärta är attityd. Hade det handlat om andningen hade vi haft problem.

Som fajter har Lina en lång och oerhört framgångsrik bakgrund som thaiboxare med VM- och EM-guld.

– UFC-kontraktet har vi diskuterat länge. Att det sen skulle komma med den här matchen som första match blev en överraskning. Samtidigt förstår man att de har svårt att hitta motståndare till henne och med min bakgrund som thaiboxare blev jag en logisk motståndare.

För Lina är det en match med allt att vinna. En förlust betyder väldigt lite eftersom ingen tror att hon ska ha en chans mot världens bästa.

– Det känns mest jätteroligt. Jag har absolut ingenting att förlora. Har bara allt att vinna. Jag brukar känna mycket mer ångest inför matcherna än nu. De flesta på toppen både gråter och kräks inför sina matcher. Det är inte roligt. Timmarna precis innan är fruktansvärda. Sen brukar det släppa när man går in.

– Så här veckorna innan match brukar jag vara mycket mer ångestfylld. Framförallt när det är matcher jag känner att jag verkligen måste vinna och förlorar jättemycket om jag inte vinner. Den känslan är inte rolig att ha och det är precis den känslan hon har nu.

Knä, sparkar, slag, brottning. Det är komplexiteten i MMA som fascinerar Lina. Foto: Stefan Alfelt

Knä, sparkar, slag, brottning. Det är komplexiteten i MMA som fascinerar Lina. Foto: Stefan Alfelt

Att hon bytte från thaiboxning till MMA var av en väldigt speciell anledning.

– 2012 vann jag allt. SM, Nordiska, jag vann VM. Då kändes det som att jag ville ha något mer. Antingen jättestora proffsmatcher i thaiboxning, vilket är svårt att få till, eller något mer.

– När jag sen kollade Superior i Malmö (en MMA-gala) tänkte jag bara – fy fan vad fett att få slåss med så tunna handskar. Så jävla grymt när varje slag känns som en fullträff. Så det var faktiskt de tunna handskarna som gjorde att jag bestämde mig för att jag skulle köra på MMA.

Hon har alltid varit en sökare.

– Det passar mig hela grejen att ha ännu större utmaningar. Repertoaren är så extremt stor i MMA. Det är så mycket att lära sig att det blir den ultimata utmaningen när man slår ihop så många sporter.

– Det allra svåraste är att ändra om rörelsemönster, allt det som suttit i ryggmärgen. Det är lätt gjort att man går in i en match och fungerar som man har gjort i 15 år innan. Lära helt nya saker är lättare för att då får man mindre att välja på i situationerna.

I MMA blir det ofta sår efter slag eller bök nere på golvet där huden slits upp, men Lina gilar som sagt när det blöder.

– På motståndaren helst men det får gärna blöda lite på mig också. Jag tycker det är väldigt fint när det droppar blod. Klart att det blir äckligt när det blöder extremt mycket. När halva buren är nedkletad är det inte jättefräscht men det ser ofta mer brutalt ut än det är. De riktiga skadorna syns inte på samma sätt.

Hon har varit proffs både som thaiboxare och är det nu som MMA-artist som är den amerikaniserade titel man brukar använda.

– Nu kan jag leva på det. Förut i thaiboxningen på galor i Europa har jag fått max 25 000 för en match. UFC är den största proffsorganisationen i världen. Vinner man stora matcher där är det miljonbelopp det handlar om. Nu får jag en sämre årslön kan man säga.

– Det är väldigt stor skillnad mot vad jag fått tidigare och det kan bli extremt mycket pengar. UFC är mer business än det är sport och det finns jättemycket pengar i det. Gör man bra saker och kan sälja sig själv på rätt sätt öppnas möjligheter.

Alla som slåss i UFC:s regi är sina egna och samtidigt sportens PR-maskiner. Alla pratar med press och promotar sig själva och sporten. Det är en självklarhet som UFC förväntar sig av sina fajters.

– Samma sak som matchen mellan Mikaela och Klara (Laurén och Svensson i boxning). Det handlade också mycket om pengar och att kunna sälja sig. Allt som syns är inte personligt, det är business också.

Klara och Mikaela slängde käft med varandra på ett sätt vi absolut inte är vana med att kvinnor gör i svensk idrott.

– Skitbra. Det behövs verkligen att tjejer vågar ta sig in på marknaden som varit männens förut. Våga bete sig lite fult, våga vara fula i munnen. Förstå mig rätt, det behöver inte vara Carolina Klüft i alla lägen. Behöver inte vara så snällt och gulligt, det finns en motsats också.

Fast när jag ber henne svina till Cris Cyborg kommer inga elakheter farande.

– Grejen är att jag inte tycker om att vara elak. Jag har beundrat henne jättelänge. Sen ska man komma ihåg att hon har fuskat. Hon har åkt fast för dopning. Man kan ställa sig frågan om hon borde få tävla överhuvudtaget. Framförallt som tjej förändrar du dina förutsättningar jättemycket och det försvinner inte även om man slutar med det.

– Men jag har tagit matchen under de förutsättningar som råder och vet vad jag ger mig in på. Jag har inte behov av att vara elak mot personer jag inte stör mig på. Hon brukar vara ganska respektfull. Däremot vill jag ta något ifrån henne.

Om Lina skräller i Brasilia öppnas en helt ny idrottsvärld för henne.

– Det betyder nog en jäkla massa. Jag kommer att kunna välja och vraka och då kan jag nog köpa ett fett hus också.

Vad gör du när du inte slåss?

– Just nu slåss jag mest, faktiskt. Jag jobbar lite som personlig tränare. Annars har jag jobbat som pedagog för personer som har autism. Att jobba med autism är något som blir roligare och roligare ju mer man gör det eftersom de här personerna har så mycket i sig som är så svårt att förstå.

– Ju mer man jobbar med det, ju mer lär man sig att förstå vissa mönster. Förmågan att kunna se utanför sina egna tankemönster och ramar. Man blir mer haj på att fånga upp möjligheterna och låta personerna visa upp sin tolkning av världen. Det är så jäkla häftigt när man kommer åt den sidan.

Rekommenderar du barn att hålla på med kampsport?

– Absolut. Därför att det är väldigt nyttigt på alla sätt. Du lär dig kroppskontroll. Lär dig att kontrollera aggression. Du får kontroll över någonting som kan användas destruktivt. Våld i skolan eller var det nu sker får en helt annan betydelse när du lär dig att hantera det på ett sätt som inte är våldsamt. Man tar udden av det när man bygger en självkänsla och ett självförtroende som gör att du kan undvika många problem.

– Din självkänsla gör att du inte har behovet att slåss. Kampsport bygger mycket på disciplin. Framförallt för unga tjejer är det jättebra att få den självkänslan och känna att man faktiskt har kraft i sin kropp.

Att hon blev en fajter är lite slump, precis som MMA-handskarna.

– När jag var riktigt liten höll jag på med ridsport, men sen hade vi aldrig pengar till att satsa på att köpa häst. Det är en dyr sport. Jag höll på med musik, sjöng i musikaler. Jättemycket dans. Det har alltid varit allt eller inget i allt jag gör.

– När jag flyttade till Göteborg släppte jag allt med musik och sökte en ny utmaning. Har alltid tänkt i banor som vad är det svåraste, tuffaste och största utmaningen jag kan ge mig in på? Kick- och thaiboxning hade jag hört om och började på en klubb.

Armbågsprinsessan har blivit Armbågsdrottningen. Här får tränaren Corassani kasta sig undan för att inte få en rejäl stjärnsmäll. Foto: Stefan Alfelt

Armbågsprinsessan har blivit Armbågsdrottningen. Här får tränaren Corassani kasta sig undan för att inte få en rejäl stjärnsmäll. Foto: Stefan Alfelt

– Efter ett halvår fick jag höra talas om en ny klubb som hette Muy Thai som hade rykte om sig att vara så himla tufft och hårt att ingen vågade gå dit. Perfekt, tänkte jag. Dit ska jag gå.

Tränaren Johan Risberg tog sig an henne och byggde upp en världsstjärna.

– När man har den vilja jag alltid haft och hamnar man i rätt händer hos någon som förstår värdet i en elev som kommer in och säger jag ska bli bäst i världen och blir uppfångad på rätt sätt, då kan man gå långt.

Hennes specialslag är en hård armbåge som i Thailand gav henne smeknamnet The Elbow Princess, Armbågsprinsessan, vilket sen har hängt kvar. Det myntades efter en träning när en tränare bad henne finta knä och i stället följa upp med armbågen. De nötte aktionen om och om igen.

– Jag sa till honom är du verkligen säker på att du hinner med? Han sa att han var det, men det gick snabbare och snabbare. Och han hann inte med. Så han fick ett jättecut i hela ansiktet. Det sprutade blod.

Tränaren började att kalla Lina för blod, eller som det thailändska uttrycket han använde egentligen ska översättas till, för rött vatten.

– Kort efter det var det många matcher för mig i Thailand. Armbågade mycket. Mycket blod. Och så började de kalla mig för Armbågsprinsessan. Sen har det följt med tills vi ändrade det till Elbow Queen eftersom man har växt till sig lite …

Hade inte de tunna MMA-handskarna lockat så mycket hade vi kanske fått ännu en världsklassboxare i Sverige.

– Vi har diskuterat en proffsboxningskarriär men samtidigt känns det som att minska repertoaren. Att gå från slag, sparkar och knän i MMA ner till bara boxning. MMA är det ultimata, säger Lina Länsberg.

 

Texten har tidigare publicerats i Aftonbladet

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.