Damfotbollens käbbel är påfrestande

Sverige har världens bästa thaiboxningslandslag för damer och har haft det i många år.

När såg du senast en världsmästarmatch i thaiboxning live i svensk tv?

Svaret är sannolikt aldrig. Livet är inte rättvist.

Funderade på detta efter att jag i natt läst Kvällsposten. Ännu ett påfrestande statement av FC Rosengårds avgående/sparkade klubbchef Klas Tjebbes vars käbbel jag ärligt talat är rätt trött på nu.

– Jag tycker det är väldigt märkligt eftersom damfotbollen är en väldigt bra produkt och det är Champions League. Idrott för tjejer över huvud taget växer i vårt samhälle och om man tittar på kön är tjejerna mer framgångsrika (i Champions League) än killarna, säger Klas Tjebbes kritiskt om det faktum att inget tv-bolag valt att sända klubbens bortamatch i Champions League mot isländska Breidablik.

Och?

Jag vet inte hur många VM- och EM-guld thaiboxningslandslaget har vunnit de senaste åren men jag vet att ingen sett dem göra det direkt på nationell tv som når ut till i stort sett alla svenskar och ändå gnälls det inte.

Anledningen är väldigt enkel.

Damernas thaiboxning har inget ouppnåeligt att jämföra sig med. De har en bra produkt, det är VM, allt fler tjejer sysslar med det och de är mer framgångsrika än killarna, men de väljer att inte försöka tvinga sig på en publik som ändå inte existerar.

Tjebbes och damfotbollsföreträdare överhuvudtaget pekar alltid på de höga tittarsiffror man har i tv när man nått exempelvis som senast en OS-final. Vilket ju är självklart att man får. OS vart fjärde år är de små idrotternas möjlighet att synas och publiken rycks lätt med.

Inte för att damfotboll är en liten idrott sett till antalet utövare, tvärtom, men sett till intresset man byggt upp av egen kraft för sin egen sport handlar det om utövning på nivå med vad som för kallades ultima fotboll.

FC Rosengård har i år lockat i snitt 1 033 åskådare till sina hemmamatcher i allsvenskan.

Trots flera världsstjärnor i laget.

Trots den stora tittarsiffran på OS-finalen i tv.

Trots att man är del av det två-lags-race som damallsvenskan är.

Denna snittsiffra är så klart en anledning till att inget tv-bolag tycker det är värt att satsa de stora pengar det skulle kosta att sända bortamatchen på Island. Underhållningsvärdet är inte tillräckligt stort. Det finns helt enkelt ingen kommersiell anledning till att sända matchen. Inte ens Champions League för herrar lockar särskilt stora tittarmassor.

Damfotbollen har i årtionden anklagat alla för att jämföra deras sport med herrfotbollen när det egentligen varit precis tvärtom.

Damfotbollsföreträdarna har alltid jämfört sig med herrarna och beklagat sig över att de inte ges lika stort utrymme, får lika mycket pengar och att inte lika många kommer för att se deras matcher.

I Nordkorea skulle man säkert kunna kommendera ut folket till att fylla läktarna men hos oss är det intresset och marknaden utan kvotering som styr och sanningen är tyvärr att damfotbollen trots väldigt stor uppmärksamhet ännu inte lyckats skapa ett genuint intresse för sina matcher.

Sveriges tjejer vann fyra guld på VM i thaiboxning i Jönköping i maj i år.

Såg du matcherna på tv?

Ännu inga kommentarer

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.