Boxningens poängsystem ett självmord som hotar sporten

Badou Jack visade ingen respekt för mästaren Adonis Stevenson, varken före eller under matchen, men han vann inte WBC-bältet. På grund av boxningens havererade poängsystem. Foto: Stefan Alfelt

Det heter ”10 point must system” men det enda måstet med boxningens poängsystem är att det måste ändras.

Jag har varit på allt för många feldömda matcher senaste åren för att ha något som helst förtroende för ramarna som dessutom inte alltid helt objektiva domare har att jobba inom.

Tio poäng-måste-systemet innebär att en av de två boxarna ska belönas med tio poäng för att han är bäst i ronden. Förutsatt att den bäste/bästa inte bestraffats med poängavdrag för något i ronden.

Den andre startar också på 10 men ska få bortplockat minst en poäng för att han/hon är sämre i ronden och fler om han/hon blir nedslagen eller totalt utboxad.

Det sistnämnda sker nästan aldrig, alltså att fler poäng plockas bort, inte att någon inte blir totalt utboxad, för det sker varenda fight night utan att domarna dömer efter kriterierna för det. Som mest brukar det bli 10–8 efter att den ene fått ta räkning.

Domarna har med åren blivit så inkörda på att 10–9 är normalbedömningen i en rond att poängsystemet därmed i praktiken är dött.

Badou Jack fick bara oavgjort i sin WBC-match på bortaplan mot mästaren Adonis Stevenson.

Absolut felaktigt, men jag ska erkänna att jag på plats var lika avtrubbad som alla andra att jag inte såg det som en skandal. Vi som är täta med boxningssporten har kommit till nivån där vi ser det som helt naturligt att mästaren och hemmaboxaren har en fördel hos domarna. Alltså måste en utmanare antingen knocka sin motståndare eller vara extremt mycket bättre för att kunna boxa hem titeln.

Maria Lindberg var bättre än Ewa Piatkowska men förlorade till schablonen mästare på hemmaplan har fördel. Foto: Stefan Alfelt

Maria Lindberg var den bättre boxaren i Warszawa men förlorade mot hemmaboxaren och WBC-mästaren Ewa Piatkowska med minsta möjliga marginal, 115–115, 116–114, 116–114. Ett poäng mer till Maria och matchen hade blivit ett majoritetsoavgjort resultat. Vilket naturligtvis är komplett vansinne.

Badou Jack vann inte titeln över Stevenson i Toronto eftersom två domare hade oavgjort medan den tredje dömde Jack som vinnare. Han lämnade alltså ringen med flest poäng men vann inte ändå.

Det är en rubbad tankegång som aldrig kan göra sporten begriplig för den stora idrottsallmänheten. Ett självmord som hotar den lilla trovärdighet som proffsboxningen har kvar.

Tittar man på Jack–Stevenson-matchen inser man snabbt att Stevenson vann sina 10–9-ronder i de där det hände väldigt lite. Där bedömdes den inflyttade kanadicken som mer aktiv och få reagerade på att han vann ronderna.

När Badou Jack vann sina ronder vann han överlägset. Han boxade ut Stevenson som knappt orkade att sätta sig i pauserna.

Ändå blev det bara 10–9 till Badou i de ronderna. Trots att regelverket mycket väl kunde ha lett till 10–8 eller till och med 10–7.

Problemet är att domarna inte vågar.

Man är så inkörda på att 10–9 är den acceptabla normen att man inte vågar sätta sina egna intressen på spel. En besvärlig kontroversiell domare kan lätt sidsteppas även om han faktiskt dömer efter de intentioner som regelverket stipulerar.

Domarna ska premiera rena träffar, effektiv aggressivitet, dominans och försvar. Varje fjärdedel ska anses likvärdig när det kommer till bedömning men i praktiken har det allt mer glidit över till att det är rena träffar som ger mest i domarnas protokoll, men inte ens det avgör matcherna.

Att få domarna att ändra sitt dömande tror jag inte mycket på eftersom det innebär att den som vågar förändring kommer att sticka ut på ett vis som inte alltid kommer att uppskattas.

Då återstår bara att införa ett nytt system.

Ett system där varje rond inte blir lika mycket eller lite värd därför att den enligt normerna ska hamna i ett poängspann som inte säger något om vad som egentligen har skett i ringen.

När domarna lämnar sina poäng efter varje rond försvinner samtidigt deras möjlighet till en helhetssyn. En rond där två slag delats ut värderas lika med en rond där den ene boxaren landat 23 power punches.

Det är inte rimligt.

Det lägger ett löjets skimmer över boxningssporten.

Ge oss en poängbedömning som visar vem som varit bäst.

Nu!

5 kommentarer till “Boxningens poängsystem ett självmord som hotar sporten”

  1. 31 maj 2018 kl 22:42 #

    Helt rätt!

    Vet inte hur det skulle utformas men systemet nu känns orimligt. en enda 10-8 rond utan knockdowns jag känner till tilldömts från senare år är när Ortiz hade Wilder lutandes mot repen i 1 minut i vintras.

    En annan aspekt än den du tar upp är också att rätt jämna matcher kan ge skeva resultat. T.ex. Joshua-Parker där Joshua förtjänade att vinna nästan varje rond, men med liten marginal. Slutresultatet blev också 119-109 x2 och 118-110 om jag inte minns fel. Vilket var rimlig poängsättning enligt regelboken, men i verkligheten var det en väldigt jämn match. Det är kanske inte det största problemet med poängsättningen, för segraren blir rättvis men det är ett exempel på att systemet inte är helt rättvisande.

    • 8 juni 2018 kl 10:29 #

      När Otto Wallin slog Raphael Zumbano i Sofia 2016 hade en domare 100–83 i tiorondersmatchen vilket betyder tre 10–9-ronder och hela sju stycken som Otto vann med 10–8. Har aldrig sett något liknande.

  2. 3 juni 2018 kl 09:51 #

    Är inte problemet att det är a r r a n g ö r e n som står för domarnas resor, uppehälle och alla bonusar som sägs komma därutöver?

    • 4 juni 2018 kl 20:11 #

      Det är också ett problem.

  3. 11 juni 2018 kl 23:39 #

    Tycker det enklaste vore att använda 10-10 mycket oftare. Ser nästan aldrig att det används, fast att det många gånger vore helt OK. Hur många sömniga förstaronder har man inte genomlidit där det nästan varit omöjligt att skilja boxarna åt?

Kommentera

Posta din åsikt här. Vänligen håll en vänlig ton. Din epost-adress visas inte offentligt.